Förundersökning måste göras utan dröjsmål

Biträdande justitiekanslerns ställföreträdare fäste en polisinrättnings uppmärksamhet på skyldigheten att göra förundersökning utan onödigt dröjsmål.

Tre förundersökningar som hörde till samma ärendehelhet hade varit relativt länge anhängiga vid en polisinrättning. Ett ärende hade varit anhängigt i 2 år och 4 månader och de två andra ärendena nästan ett och ett halvt år. Enligt utredningen hade ärendena i brist på bevis kunnat avslutas redan ca ett år tidigare, men avslutandet hade dröjt bland annat på grund av prioritering av vissa andra brottmål som hotade att preskriberas. I ett ärende hade ansvaret för förundersökningen inte genast överförts på en annan person efter att förundersökningsledaren blivit tjänstledig.

Polisstyrelsen ansåg i sitt utlåtande att polisinrättningen trots allt hade handlat skäligen aktivt, med beaktande av de problem som personalminskningen medfört och att de misstänkta brotten inte hade preskriberats under förundersökningen. Det kan inte heller fastställas fasta tidsgränser för förundersökning. Polisstyrelsen ansåg dock att utredningarna trots omständigheterna kunde ha avslutats snabbare. Biträdande justitiekanslerns ställföreträdare förenade sig med Polisstyrelsens bedömning.