Övervakning av domstolarna och åklagarna

Övervakning av domstolarna

Domstolarnas oavhängighet och rätten att få sin sak behandlad av en oberoende domstol hör till rättsstatens grundläggande principer.

På grund av domstolarnas oavhängighet gäller övervakningen av domstolarna i första hand domstolarnas förfaranden och verksamhetssätt, såsom hur snabbt ärendena behandlas eller domarens förfarande.

Övervakningen av domstolarnas avgöranden kan gälla endast uppenbart bristfälliga motiveringar, uppenbart överskridande av prövningsrätten eller andra uppenbara lagstridigheter i avgörandet, såsom avvikelser från föreskrivna straffarter eller dömande till straff för ett brott där åtalsrätten preskriberats. Justitiekanslern befattar sig inte med sådan lagtolkning som en domstol gjort inom ramen för sin prövningsrätt och gör inte någon ny bevisprövning.

Justitiekanslern undersöker inte sådana ärenden som ännu är under behandling vid en domstol eller som kan överklagas till exempel genom besvär. Justitiekanslern har inte rätt att ändra ett avgörande som fattats av en domstol eller att återsända ett ärende för ny behandling till domstolen.

Justitiekanslern övervakar i huvudsak domstolarnas verksamhet med hjälp av samma metoder som den övriga myndighetsverksamheten. Vid övervakningen av domstolarnas laglighet används följande metoder:

  • behandling av klagomål
  • inspektioner
  • egna initiativ
  • behandling av myndigheternas underrättelser
  • granskning av straffdomar.

De eventuella påföljderna motsvarar de påföljder som används inom tillsynen av den övriga myndighetsverksamheten. Endast justitiekanslern och riksdagens justitieombudsman har behörighet att väcka åtal mot en domare som misstänks för ett tjänstebrott.

Övervakning av åklagarna

Övervakningen av domstolarna och åklagarna är på många sätt överlappande. Det är vanligt att man i samma klagomål kritiserar både domstolens och åklagarens förfarande. Frågan om åklagarens förfarande varit korrekt undersöks dessutom, förutom med anledning av klagomål, ofta på eget initiativ i samband med granskningen av straffdomar eller i ärenden där domare misstänks för tjänstebrott.

I de ärenden där en åklagare misstänks för tjänstebrott är det i regel justitiekanslern eller justitieombudsmannen eller en åklagare som förordnats av dem som fungerar som åklagare. Justitiekanslern och justitieombudsmannen har kommit överens om att polisens underrättelser om fall där en åklagare misstänks för tjänstebrott ska hänvisas till justitiekanslern.

Åklagarnas verksamhet övervakas i huvudsak med hjälp av samma metoder som den övriga myndighetsverksamheten:

  • behandling av klagomål
  • inspektioner
  • egna initiativ
  • behandling av myndigheternas underrättelser.

De eventuella påföljderna motsvarar de påföljder som används inom tillsynen av den övriga myndighetsverksamheten. Justitiekanslern kan undersöka lagenligheten av åklagarens förfarande men inte göra en ny åtalsprövning. Klagomål över en åklagares förfarande kan även anföras hos riksåklagaren, som i egenskap av högsta åklagare på nytt kan ta upp ett ärende som avgjorts av en underordnad åklagare.