Hoppa till innehåll

Biträdande justitiekansler Mikko Puumalainen: Betydande försummelser när polisen utreder våld i nära relationer och sexualbrott 

Utgivningsdatum 24.11.2022 12.14
Pressmeddelande

Enligt biträdande justitiekansler Mikko Puumalainen har talrika förundersökningar av våld i nära relationer och sexualbrott vid polisinrättningarna i Östra Nyland och Österbotten fördröjts utan grund. 

En artikel som publicerades i början av 2022 lyfte fram exempel på problem som framkommit i samband med förundersökningar av sexualbrott och våld i nära relationer. På basis av bland annat dessa uppgifter har biträdande justitiekanslern på eget initiativ behandlat 77 förundersökningar av sexualbrott och våld i nära relationer som är pågående eller avslutade. Biträdande justitiekanslern bedömde i synnerhet om förundersökningarna utförts i enlighet med förundersökningslagen utan ogrundat dröjsmål. 

Biträdande justitiekanslerns undersökning ledde till flera påföljder och andra åtgärder för laglighetskontroll. Han förordnade att det ska göras en förundersökning om tre undersökningsledares förfarande. I fråga om åtta lagstridigt fördröjda förundersökningar gav han polisen en anmärkning och i fråga om tre förundersökningar delgav han polisinrättningen sin uppfattning om det förfarande som lagen kräver vid förundersökningar.

Vid biträdande justitiekanslerns undersökning framgick bland annat att åtalsrätten hade preskriberats i ett ärende vid polisinrättningen i Östra Nyland som gällde våld i en nära relation, trots att den misstänkte hade erkänt att denne hade gjort sig skyldig till det misstänkta brottet 2 år innan åtalsrätten preskriberades. I ett ärende som gällde misshandel av ett barn hade åtalsrätten preskriberats trots att undersökningsåtgärderna hade vidtagits 3 år innan åtalsrätten preskriberades. I ett ärende som gällde våldtäkt hade undersökningsåtgärder inte vidtagits inom 1,5 år från det att en minderårig person hade gjort en anmälan om brottet där personen också hade identifierat den misstänkte. I ett annat ärende som gällde våldtäkt hade polisen inlett en aktiv utredning först över 3 år efter begäran om utredning inkommit. 

Vid polisinrättningen i Österbotten hade åtalsrätten preskriberats i flera fall av misshandel av barn. I undersökningen framkom fall där polisen inte hade vidtagit några utredningsåtgärder efter att åklagaren hade avslagit polisens framställning om begränsning av förundersökningen och åklagaren hade meddelat att förundersökning skulle göras.

Förundersökningar fördröjs av många orsaker

I de redogörelser som polisinrättningarna lämnat biträdande justitiekanslern åberopades det otillräckliga antalet anställda som den främsta orsaken till att förundersökningarna har fördröjts. 

Det tämligen omfattande material som undersökts i avgörandet visade dock att resursbrist inte entydigt förklarar varför förundersökningen dröjt. Särskilt anmärkningsvärt var att resursfrågan inte kunde förklara de allvarligaste försummelserna. I vissa fall hade utredningsåtgärderna genomförts, men förundersökningen hade inte slutförts. Då är det egentligen fråga om slöseri med resurser. Dröjsmålen kan också förklaras med brister i en effektiv organisering och uppföljning av förundersökningen samt på grund av en enskild tjänstemans klandervärda försummelser.

Arbetsmängden kan bidra till att man inte kan följa hur förundersökningarna framskrider, men i princip ger informationssystemen undersökningsledarna och polisinrättningarna ett effektivt sätt att följa hur förundersökningarna framskrider. Här har också de flesta polisinrättningar och undersökningsledare lyckats. Det kan alltså vara möjligt att korrigera detta vid problematiska polisinrättningar genom att ta i bruk system för uppföljning som visat sig vara bra och fungerande redan vid andra polisinrättningar och genom att övervaka att systemen följs. Detta skulle inte nödvändigtvis ens förutsätta några särskilda resursökningar.

Polisinrättningen i Östra Nyland förklarade till exempel att förundersökningarna fördröjts på grund av att centralkriminalpolisens utlåtanden dröjt. Detta verkar vid första anblick vara ett godtagbart skäl som polisinrättningen inte själv kan påverka. Vid närmare granskning av inrättningens förundersökningar framgick det dock att det inte ens hade gjorts någon begäran om utlåtande till centralkriminalpolisen i fråga om de fördröjda förundersökningarna. Inte en enda pågående förundersökning väntade på att ett utlåtande skulle bli färdigt. 

Polisinrättningen ansvarar tillsammans med enskilda utredare och undersökningsledare för att förundersökningar utförs utan dröjsmål. Enligt biträdande justitiekanslern verkar uppföljningen av brottmål och de åtgärder som följer därav ha genomförts mer effektivt vid de polisinrättningar där det inte i praktiken förekommer några förundersökningar som fördröjts utan godtagbara skäl. Detaljerade anvisningar är dock inte till någon nytta, om de inte iakttas. De detaljerade anvisningar om uppföljning av brottmål som används vid polisinrättningen i Östra Nyland hade inte heller bidragit till att avslöja några allvarligt fördröjda förundersökningar. Vid utredningen av dröjsmålen vid polisinrättningen i Österbotten förblev det oklart om det över huvud taget fanns något tillsynssystem vid inrättningen.

Risk för ojämlik behandling och kränkningar av offrens rättigheter

Vid flera polisinrättningar förekom det inte ett enda ogrundat dröjsmål i förundersökningar av sexualbrott och våld i nära relationer, medan det vid andra fanns flera, som framgår ovan. Biträdande justitiekanslern uttryckte sin oro över de betydande skillnaderna mellan polisinrättningarna vad gäller utförandet av förundersökningar av sexualbrott och våld i nära relationer på ett lagenligt sätt. Så stora skillnader äventyrar jämlikheten. 

I en brottsutredning är parternas berättelser ofta avgörande och kan till och med vara de enda bevisen på våld i nära relationer och sexualbrott. Om hörandet äger rum en lång tid efter den misstänkta händelsen försvagas exaktheten hos minnesbilderna. Det är också viktigt för offrens återhämtning att utredningen, processen och dess avslutande sker utan ogrundat dröjsmål. Offren vill återhämta sig från den traumatiska upplevelsen så snart som möjligt och fortsätta med sina liv. 

Biträdande justitiekanslern betonade i sitt avgörande att polisens uppgift i synnerhet i ärenden som gäller våld i nära relationer eller sexualbrott inte enbart är att utreda gärningsmannen effektivt, utan också att bemöta brottsoffer och tillgodose offrens lagstadgade rättigheter. Allmänhetens förtroende för polisen och trygghetskänslan baserar sig bland annat på dessa personliga erfarenheter. Detta är viktigt för alla, men formar i synnerhet barn och unga som har berörts av flera förundersökningar som behandlats och fördröjts i detta avgörande. Ogrundade dröjsmål som leder till rättsförluster bygger inte förtroende och skapar inte säkerhet.

Biträdande justitiekanslern betonar att förundersökning av sexualbrott och brott som gäller våld i nära relationer ska utföras utan dröjsmål med tanke på det straffrättsliga systemets trovärdighet, ett effektivt förverkligande av straffansvaret och respekten för offrens rättigheter.

Ytterligare information

Avgörande: Polisens förfarande vid förundersökningar av våld i nära relationer och sexualbrott (OKV/325/70/2022, pdf, på finska)

Föredragande: referendarieråd Juho Lehtimäki, tfn 02951 62559, [email protected]