Åtalsprövningen ska utföras utan onödigt dröjsmål

Biträdande justitiekanslerns ställföreträdare delgav åklagarämbetet och Riksåklagarämbetet sina synpunkter om att åtalsprövningen ska i varje skede utföras utan onödigt dröjsmål.

I det undersökta fallet hade åtalsprövningen räckt långt över två år och den var inte ännu slutförd. Av utredningen framgick att vid åklagarämbetet hade man två gånger varit tvungen att överföra ärendet från en åklagare till en annan, och därtill hade åklagaren två gånger bett att polisen skulle göra tilläggsutredning i ärendet. Ärendets behandling hade överförts från åklagarämbetet till Riksåklagarämbetet efter att åtalsprövningen hade räckt något över två år.

I sitt utlåtande medgav riksåklagaren att åtalsprövningen i ärendet hade varit ovanligt lång. Biträdande justitiekanslerns ställföreträdare instämde i riksåklagarens åsikt och konstaterade att det förelåg omständigheter vilka tydde på att åtalsprövningen inte skulle ha gjorts utan onödigt dröjsmål. Å andra sidan kunde han på basis av den inhämtade utredningen bedöma att den utdragna åtalsprövningen till vissa delar varit förståelig.

Det som biträdande justitiekanslerns ställföreträdare i detta sammanhang emellertid fäste särskilt avseende vid var de tämligen långa perioderna då åtalsprövningen inte ens kunnat framskrida på grund av att ärendet inte varit tilldelat någon åklagare eller att ärendet endast väntat på att bli överfört från åklagarämbetet till Riksåklagarämbetet. Biträdande justitiekanslerns ställföreträdare betonade att myndigheternas resursbrist inte betraktas som en godtagbar orsak till dröjsmål vid ärendenas behandling. Myndigheterna och tjänstemännen ska under alla omständigheter sköta sina lagstadgade uppgifter.