Arbets- och näringsbyråns åtgärder uppfyllde inte förvaltningslagens krav

Biträdande justitiekanslern uppmärksammade arbets- och näringsbyrå på att ärendena utreds i enlighet med förvaltningslagen, att kunders förfrågningar besvaras och att behandlingen sker utan dröjsmål. Arbets- och näringsbyrån måste också i sitt arbete beakta principen om skydd för berättigade förväntningar inom förvaltningen.

Arbets- och näringsbyrån hade på basis av ett telefonsamtal mellan en tjänsteman och klaganden börjat utreda klagandens rätt till arbetslöshetsförmåner. Enligt biträdande justitiekanslern hade den klagandes ärende inte utretts tillräckligt och på behörigt sätt vid arbets- och näringsbyrån, eftersom arbets- och näringsbyråns uppfattning om den klagandes sysselsättning i sin sambos företagsverksamhet baserade sig enbart på ett telefonsamtal. Klaganden hade i sina utredningar bestridit arbets- och näringsbyråns uppfattning och hade påpekat att det hade skett ett missförstånd i telefonsamtalet. Det har varit fråga om en situation där klagandens ord stod mot tjänstemannens ord, och i en sådan situation kan man inte utgå från att myndighetens ståndpunkt är riktig, i synnerhet då det inte hade lagts fram någon annan grund till stöd för den. Enligt biträdande justitiekanslern borde arbets- och näringsbyrån ha mer ingående bedömt och tolkat det som framförts i ärendet och dess fakta.

Biträdande justitiekanslern konstaterade också att arbets- och näringsbyrån borde vid utredningen av ärendet och vid bedömningen av den utredning som fåtts om ärendet ha beaktat principen om skydd för berättigade förväntningar inom förvaltningen. När det gäller förvaltningens verksamhet betyder principen om skydd för berättigade förväntningar bl.a. att en enskild person ska ha rätt att lita på myndigheternas verksamhet då det finns motiverade förutsättningar för detta. I klagandens ärende var det fråga om upphävande av ett arbetskraftspolitiskt utlåtande som hade getts nästan tre år tidigare. Klaganden hade på basis av det arbetskraftspolitiska utlåtandet haft rätt till arbetslöshetsförmåner fr.o.m. september 2015.  Klaganden hade således fått berättigade förväntningar på att hon hade rätt till arbetslöshetsförmåner och att ärendet tidigare hade utretts.