Räddningsmyndighets skyldighet att betjäna tvåspråkigt

Ett tvåspråkigt räddningsverk hade till en svenskspråkig mottagare sänt finskspråkigt handlingar som hänförde sig till egenkontrol av bostad. Räddningsverket motiverade sitt förfarande med det stora antalet försändelser och med att det i dess databas inte fanns uppgifter om fastighetsinvånarnas språk.

Inrikesministeriets räddningsavdelning ansåg i sitt utlåtande att räddningsverket borde ha tagit reda på fastighetsinnehavarnas språk eller alternativt ha sänt sina handlingar på vardera nationalspråken.

Biträdande justitiekanslern anslöt sig till inrikesministeriets räddningsavdelnings uppfattning och fäste räddningverkets uppmärksamhet på efterföljandet av grundlagens och språklagens bestämmelser vid kundbetjäningen. Samtidigt konstaterade han att han som laglighetsövervakare inte kunde ta ställning till ändamålsenlighetsfrågan gällande vilken av de två av inrikesministeriets räddningsavdelning föreslagna  alternativa metoderna för tillgodoseende av de språkliga rättigheterna som räddningsverket besluter sig för att börja tillämpa.