Kännetecknen för våld i parrelationer ägnas endast liten uppmärksamhet i Polisstyrelsens anvisningar - biträdande justitiekanslern uppmanar Polisstyrelsen att förbättra anvisningarn

Biträdande justitiekanslern Mikko Puumalainen uppmanar Polisstyrelsen att komplettera sina anvisningar om våld i parrelationer.

I anvisningarna bör man beakta vad som särskilt kännetecknar våld i parrelationer och offrets sårbara ställning. På så sätt motsvarar anvisningarna också bättre kraven i Istanbulkonventionen. Biträdande justitiekanslern anser att Polisstyrelsen bör överväga om det finns skäl att stärka den rättsliga ställningen för anvisningarna och om en del av dem bör utfärdas som föreskrifter i stället för som anvisningar.

Biträdande justitiekanslern gjorde på eget initiativ en bedömning av Polisstyrelsens anvisningar, som trädde i kraft vid ingången av detta år och som gäller besöksförbud, handledning av brottsoffer och medling vid brott. Biträdande justitiekanslern granskade i synnerhet på vilket sätt anvisningarna beaktar våld i parrelationer och huruvida de till denna del uppfyller förpliktelserna enligt Istanbulkonventionen. Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet, den s.k. Istanbulkonventionen, trädde i kraft i Finland i augusti 2015.

När myndigheterna får kännedom om ett brottmål ska de enligt biträdande justitiekanslern genast på eget initiativ ge brottsoffret information om stödtjänster och också be om samtycke till att offrets kontaktuppgifter förmedlas till stödtjänster. Också bedömningen av offrets behov av skydd ska göras genast i initialskedet. Detta lyfts inte upp i tillräcklig grad i anvisningarna. Vid bedömningen av behovet av skydd bör man också kunna beakta att våld i parrelationer ofta upprepas, att våldet kan bli värre och att det finns andra riskfaktorer i anknytning till våld i parrelationer, särskilt sådana som betonar offrets behov av skydd. För att garantera offrets säkerhet bör polisen också ges mer omfattande anvisningar om samarbetet med socialmyndigheterna och andra myndigheter. Anvisningarna bör också bättre beakta den särskilt utsatta ställningen för t.ex. personer med funktionsnedsättning och andra specialgrupper samt barnskyddets krav.

Enligt biträdande justitiekanslern är också anvisningarna om besöksförbud bristfälliga. I dem nämndes t.ex. inte alls våld i parrelationer skilt som brottstyp. Biträdande justitiekanslern konstaterade också att det i anvisningarna tydligt bör anges att upprepat våld i parrelationer inte ska tas upp till medling, detta i enlighet med förpliktelserna enligt Istanbulkonventionen.

Biträdande justitiekanslern konstaterade dessutom att betydelsen av Polisstyrelsens anvisningar framhävs i situationer där största delen av poliserna inte har fått utbildning om våld i parrelationer. Polisstyrelsens anvisningar styr polisens arbete i praktiken och har således också en stor betydelse för utbildningen. Ett av syftena med anvisningarna är också att förenhetliga förfarandena, eftersom nationellt oenhetliga förfaranden är ett problem också med tanke på medborgarnas likabehandling.

Biträdande justitiekanslern ansåg det vara viktigt att polisens verksamhet i fall av våld i parrelationer ska resultera i att parterna redan efter den första kontakten hänvisas till behövliga stödtjänster, att målsägandens behov av skydd bedöms på behörigt sätt och att man samtidigt också bedömer om det finns behov av tillfälligt besöksförbud. För att detta mål ska nås krävs det att Polisstyrelsens anvisningar vidareutvecklas och att det ges tillräcklig information om anvisningarna i polisorganisationen.

Biträdande justitiekanslern bad Polisstyrelsen att senast den 31 maj 2020 berätta vilka åtgärder den har vidtagit med anledning av beslutet.

Ytterligare information

Föredragande: Minna Ruuskanen, äldre justitiekanslerssekreterare, tfn 0295 162 545, [email protected]