Felaktigheter i förundersökningsbeslut mm.

Av förundersökningsbeslutet som avfattats med anledning av klagandens brottsanmälan framgick inte tydligt på vilka konkreta uppgifter om händelserna beslutet grundade sig. Händelseuppgifterna i beslutet motsvarade inte direkt uppgifterna i brottsanmälan och det övriga materialet i fallet. I beslutsmotiveringarna till förundersökningsbeslutet nämndes även namnet på en person som inte hade något med saken att göra. Enligt den inhämtade utredningen hade ifrågavarande namn av misstag blivit kvar i förundersökningsbeslutet då en färdig dokumentmall hade använts vid upprättandet av beslutet.

Förundersökningsbeslutet hade i fallet avfattats delvis på finska och delvis på svenska. De inledande uppgifterna i beslutet samt de uppgivna händelseuppgifterna var skrivna på finska medan beslutsmotiveringarna var avfattade på svenska. Eftersom brottsanmälan och det övriga materialet i ärendet var på det sätt som framgick av handlingarna avfattade på svenska, var det enligt biträdande justitiekanslern klart att förundersökningsbeslutet borde ha avfattats i sin helhet på svenska. Eventuella språkvalsoklarheter som har att göra med tekniska faktorer får inte, även om sakägaren förstår såväl finska som svenska, leda till inkonsekvenser gällande beslutsdokumentets språk. Det framgick även att polisen hade sänt förundersökningsbeslutet till klagandens gamla adress. Biträdande justitiekanslern konstaterade bland annat att eftersom de korrekta adressuppgifterna tydligt framgick av brottsanmälan, hade man vid polisinrättningen genom ett omsorgsfullt agerande kunnat säkerställa att beslutet skulle ha sänts till klaganden under rätt adress genast från början.

Klaganden konstaterade därtill i sitt klagomål att äldre konstapeln vid en polisinrättning samt kriminalkommissarien vid en annan polisinrättning varken hade förstått eller kunnat betjäna henne på svenska. Äldre konstapeln och kriminalkommissarien anförde å sin sida i sina utredningar att de nog hade inlett diskussionen med klaganden på svenska, men av olika orsaker hade diskussionen fortsatt på finska. Det exakta innehållet i de diskussioner som hade lett till att parterna beslutat att tala finska förblev visserligen oklart, med det såg enligt biträdande justitiekanslern ut som om språkvalet inte till alla delar skett med tanke på klagandens språkliga rättigheter neutrala sätt som bestämmelserna förutsätter.

Biträdande justitiekanslern fäste i sitt avgörande undersökningsledarens uppmärksamhet på noggrannhet vid avfattandet av förundersökningsbeslut. Biträdande justitiekanslern delgav även undersökningsledaren och polisinrättningen sin uppfattning om det som han anfört om beslutsdokumentets språk och om omsorgsfullt agerande vid sändande av förundersökningsbeslut. Biträdande justitiekanslern delgav därtill äldre konstapeln och kriminalkommissarien de synpunkter som i avgörandet anförts om tillgodoseendet av språkliga rättigheter.