Ålands landskapsregering förfor lagstridigt i champagnevraksärendet

Ålands landskapsregering hade underrättats om ett upphittat skeppsvrak som innehöll champagneflaskor. Landskapsregeringen beslutade att skyddsbärga flaskorna från vraket, och begärde ett utlåtande av Museiverket om skyddsbärgningen. Den genomfördes dock redan innan utlåtandet kom. Biträdande justitiekanslern ansåg att Ålands landskapsregering genom att inleda åtgärder i anslutning till skyddsbärgningen redan innan Museiverkets utlåtande inkom hade förfarit i strid med självstyrelselagen och god förvaltningssed. Därför gav han en anmärkning till landskapsregeringen. I samband med skyddsbärgningen hade Ålands landskapsregering i sina beslut om direkt upphandling också underlåtit att iaktta kraven på noggrannhet och ett klart språk i enlighet med god förvaltningssed, eftersom det av besluten inte framgick att de uttryckligen gällde direkt upphandling.

Ålands landskapsregering hade senare beslutat att sälja en del av champagneflaskorna på auktion. Förfarandet var inte uppenbart lagstridigt eftersom det inte finns någon exakt reglering. Biträdande justitiekanslern ansåg dock att Ålands landskapsregering i och med beslutet om att sälja de champagneflaskor som påträffats i vraket agerade i strid med lsyftet med lagstiftningen om maritima fornminnen och syftet med Europeiska konventionen om skydd för det arkeologiska kulturarvet (Maltakonventionen). När Ålands landskapsregering fattade försäljningsbeslutet iakttog den inte heller i tillräcklig utsträckning sin skyldighet att i enlighet med landskapets förvaltningslag och god förvaltningssed skaffa den information och de utredningar som behövdes för att kunna avgöra ärendet på ett välgrundat sätt.