Expeditionsministär

Regeringens avskedsansökan och fortsatta arbete som expeditionsministär påverkar inte riksdagens behörighet att anta lagar som redan är under behandling i riksdagen. De lagar som riksdagen inte hinner behandla före valperiodens utgång förfaller. Det enda undantaget utgörs av internationella ärenden. Följande regering beslutar om huruvida ett förfallet lagförslag ska lämnas till riksdagen på nytt.

Lagar och fördrag som riksdagen godkänner ska föredras för republikens president i enlighet med grundlagen. Statsbudgeten som antagits av riksdagen och riksdagens skrivelser om övriga beslut ska behandlas vid statsrådets allmänna sammanträde.

Riksdagsledamöternas skriftliga spörsmål besvaras som vanligt i enlighet med grundlagen och riksdagens arbetsordning.

Expeditionsministären ska helst undvika nya politiska initiativ i EU-ärenden. Den har en skyldighet att föra ärenden som ska beslutas i EU till riksdagen, i enlighet med grundlagen. Finlands deltagande i Europeiska unionens råd och Europeiska rådet fortsätter under expeditionsministärens mandat.

Det blir då speciellt viktigt att EU-ärenden förs till riksdagen. När riksdagens involveras i behandlingen får ärendena ett parlamentariskt godkännande och Finlands representanter kan framföra ståndpunkter som riksdagen antagit.

Att statsrådet blir en expeditionsministär påverkar inte republikens presidents befogenhet att leda utrikespolitiken. Fördrag antagna av riksdagen och lagar i anslutning till dem ska föredras för presidenten, och de förfaranden och tidsfrister som fördragen fastställer ska följas i relationerna till andra länder. Expeditionsministären kan enligt vedertagen praxis utfärda förordningar om ikraftsättande av fördrag.

Det hör till expeditionsministärens roll att trygga den statliga verksamhetens kontinuitet enligt tidigare ingångna förbindelser och riktlinjer, men inte att föra fram nya initiativ, till exempel i yttranden eller vid möten. Ministrarna ska fortsättningsvis se till att riksdagens utrikesutskott informeras enligt grundlagen. Ministrarna deltar i internationella organisationers verksamhet som tidigare. 

Kravet på kontinuitet i beslutsfattandet och verksamheten samt utövandet av statens yttre suveränitet framhävs i de internationella relationerna. Expeditionsministären måste därför vara beredd att sköta brådskande och nödvändiga ärenden i alla lägen.

Expeditionsministären får inte lämna regeringspropositioner eller kompletterande regeringspropositioner till riksdagen. Undantag kan göras för propositioner om brådskande internationella ärenden eller tekniska frågor.

Expeditionsministären får inte dra tillbaka lagförslag som grundar sig på regeringsprogrammet för den regering som lämnat in avskedsansökan eller lagförslag som annars är politiskt viktiga. Också i övrigt är expeditionsministärens möjligheter att dra tillbaka propositioner begränsade. En tillbakadragning kan undantagsvis vara möjlig om det upptäcks ett väsentligt fel i propositionen eller om det är nödvändigt av tekniska skäl.

Utfärdandet av förordningar av statsrådet innebär i regel utövande av lagstiftningsbehörighet, och förordningarna kan innehålla betydande samhällspolitiska riktlinjer. Denna typ av förordningar bör utfärdas under parlamentariskt ansvar, och ska därför inte utfärdas av en expeditionsministär. Ett undantag utgörs av sådana förordningar av teknisk karaktär som har samband med genomförandet av statsbudgeten eller verkställigheten av en lag som riksdagen antagit och som inte förutsätter någon betydande samhällspolitisk prövning. Likaså får expeditionsministären utfärda förordningar som anknyter till ikraftsättandet av en internationell förpliktelse.

Expeditionsministären ska helst inte utfärda principbeslut. Principbeslut av statsrådet är inte rättsligt bindande, men de har en styrande funktion i fråga om verksamheten i förvaltningen. För regeringen är principbeslut politiskt bindande och de binder bara den regering som utfärdat principbeslutet. Att utfärda principbeslut under en expeditionsministärs mandat motsvarar alltså inte ändamålet, och det kan skapa oklarhet i huruvida beslutet är bindande för förvaltningen.

Expeditionsministären avgör inte utnämningar som gäller statens högsta tjänstemannaledning, om det inte i ett enskilt fall finns särskilda grunder för detta. Med statens högsta tjänstemannaledning avses de tjänster som anges i 26 § 1 mom. 1–4 punkten i statstjänstemannalagen, det vill säga

1. justitiekanslern i statsrådet och biträdande justitiekanslern
2. kommendören för försvarsmakten
3. statssekreterare, statssekreterare såsom kanslichef, kanslichef, understatssekreterare och avdelningschef samt sådana tjänstemän vid ett ministerium som till tjänsteställningen motsvarar dessa (de sistnämnda anges i 28 § i statstjänstemannaförordningen)
4. chefer för de ämbetsverk som är direkt underställda ministerierna och verkställande direktörer för de statliga affärsverken (undantag anges i 28 § i statstjänstemannaförordningen).

Expeditionsministären beslutar i regel inte om utnämningar till dessa tjänster och lämnar inte heller förslag till avgörande till republikens president.

Övriga utnämningsärenden får expeditionsministären i regel behandla.

Diplomatiska tjänstemän utnämns inte till en tjänst utan förordnas till ett uppdrag. För att trygga kontinuiteten i skötseln av internationella relationer kan expeditionsministären fatta beslut och lämna förslag till avgörande till republikens president om förordnande till ett uppdrag. Expeditionsministären ska i regel avstå från sådana utnämningar till tjänster inom utrikesförvaltningens högsta tjänstemannaledning som inte hör till de diplomatiska tjänsterna.

Bestämmelser om utrikesförvaltningens tjänster och uppdrag finns i lagen om utrikesförvaltningen och i statsrådets förordning om utrikesförvaltningen.

Expeditionsministären kan tillsätta nämnder, råd, delegationer och liknande organ om vilka det föreskrivs i lag eller förordning.

Det rekommenderas att ministeriernas tjänstemannaledning tillsätter de organ som hör till ministeriets behörighet och som har berednings- eller verkställighetsuppgifter, till exempel arbetsgrupper. Det nya statsrådet fastställer de politiska riktlinjer som gäller beredningen.

Expeditionsministären får fatta beslut i enskilda ärenden, till exempel om beviljande av tillstånd och statsunderstöd eller fördelning av anslag, om besluten inte förutsätter någon betydande prövning av den samhälleliga ändamålsenligheten. Sådan prövning förutsätts ofta då förutsättningarna för beslutsfattandet inte har angetts exakt i lagstiftningen eller statsbudgeten.

Expeditionsministären får verkställa beslut som regeringen avgjort på ett bindande sätt innan den lämnade sin avskedsansökan. Expeditionsministären får också besluta om finansieringen till bland annat statsbolag, om riksdagen har godkänt en specificerad finansieringsfullmakt i statsbudgeten.