Språkliga rättigheterna borde beaktas vid utbildning av räddningsbefäl

Biträdande justitiekanslerns ställföreträdare påminde Polisyrkeshögskolan och inrikesministeriet om att vid besvarandet av efterfrågan på utbildning ta hänsyn till stadgandet i grundlagen, enligt vilket det allmänna skall tillgodose landets finskspråkiga och svenskspråkiga befolknings kulturella och samhälleliga behov enligt lika grunder.

Klaganden var missnöjd med att han inte på svenska kunde utbilda sig till räddningsbefäl vid Savonia-yrkeshögskolan som ordnade utbildningen i samarbete med Räddningsinstitutet. Vid inträdesförhöret fick man inte heller skriva på svenska eller använda finsk-svensk ordbok.

Savonia-yrkeshögskolan är enligt sitt undervisningstillstånd enspråkigt finsk varför biträdande justitiekanslerns ställföreträdare ansåg att den inte kunde visas ha brutit mot lagen. Emellertid konstaterade han att förbudet att använda finsk-svensk ordbok vid inträdesförhöret föreföll ogrundat.

Under den tid klagomålet var anhängigt ändrades lagstiftningen så att ansvaret för utbildning av räddningsbefäl överfördes från Räddningsinstitutet till Polisyrkeshögskolan. Polisyrkeshögskola ansåg i sin utredning att svenskspråkiga kurser för räddningsbefäl borde anordnas men konstaterade samtidigt att det är inrikesministeriet som besluter om anslagen för yrkeshögskoleutbildningen för räddningsbranschen.