Övervakning av domstolarna och åklagarna

Övervakning av domstolarna

Domstolarnas oberoende är en av de strukturella förutsättningarna för rättssäkerheten och en av de bärande principerna för statsskicket i en demokratisk rättsstat. De finländska domstolarnas oberoende tryggas i grundlagen, i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, i EU:s grundfördrag och i internationella konventioner om de mänskliga rättigheterna. 

Justitiekanslerns laglighetskontroll av domstolarnas verksamhet bygger på respekt för domstolarnas oberoende. De uppgifter som gäller övervakning av lagligheten som föreskrivs justitiekanslern i grundlagen tryggar framför allt att domstolarna och andra rättsskyddsorgan förblir oberoende och kan arbeta utan yttre påverkan.

På grund av domstolarnas oavhängighet gäller övervakningen av domstolarna i första hand domstolarnas förfaranden och verksamhetssätt, såsom hur snabbt ärendena behandlas eller domarens förfarande.

Övervakningen av domstolarnas avgöranden kan gälla endast uppenbart bristfälliga motiveringar, uppenbart överskridande av prövningsrätten eller andra uppenbara lagstridigheter i avgörandet, såsom avvikelser från föreskrivna straffarter eller dömande till straff för ett brott där åtalsrätten preskriberats. Justitiekanslern befattar sig inte med sådan lagtolkning som en domstol gjort inom ramen för sin prövningsrätt och gör inte någon ny bevisprövning.

Justitiekanslern undersöker inte sådana ärenden som ännu är under behandling vid en domstol eller som kan överklagas till exempel genom besvär. Justitiekanslern har inte rätt att ändra ett avgörande som fattats av en domstol eller att återsända ett ärende för ny behandling till domstolen.

Justitiekanslern övervakar i huvudsak domstolarnas verksamhet med hjälp av samma metoder som den övriga myndighetsverksamheten. Vid övervakningen av domstolarnas laglighet används följande metoder:

• behandling av klagomål
• inspektioner
• egna initiativ
• behandling av anmälningar från rättsliga myndigheter
• granskning av straffdomar.

De eventuella påföljderna motsvarar de påföljder som används inom tillsynen av den övriga myndighetsverksamheten. Endast justitiekanslern och riksdagens justitieombudsman har behörighet att väcka åtal mot en domare som misstänks för ett tjänstebrott.

Övervakning av åklagarna

Övervakningen av domstolarna och åklagarna är på många sätt överlappande. Det är vanligt att man i samma klagomål kritiserar både domstolens och åklagarens förfarande. Frågan om åklagarens förfarande varit korrekt undersöks dessutom, förutom med anledning av klagomål, ofta på eget initiativ i samband med granskningen av straffdomar eller i ärenden där domare misstänks för tjänstebrott.

Åklagarnas verksamhet övervakas i huvudsak med hjälp av samma metoder som den övriga myndighetsverksamheten:

• behandling av klagomål
• inspektioner
• egna initiativ
• behandling av anmälningar från rättsliga myndigheter.

De eventuella påföljderna motsvarar de påföljder som används inom tillsynen av den övriga myndighetsverksamheten. Justitiekanslern kan undersöka lagenligheten av åklagarens förfarande men inte göra en ny åtalsprövning. Klagomål över en åklagares förfarande kan även anföras hos riksåklagaren, som i egenskap av högsta åklagare på nytt kan ta upp ett ärende som avgjorts av en underordnad åklagare.