Dröjsmål vid förundersökningen

Biträdande justitiekanslerns ställföreträdare fäste polismyndighetens uppmärksamhet på skyldigheten att göra förundersökning, och vidta de åtgärder som föregår den, utan onödigt dröjsmål.

Polisens beslut om att inte inleda förundersökning hade dröjt ett år och två månader. Enligt biträdande justitiekanslerns ställföreträdares uppfattning hade beslutet inte gjorts utan ogrundat dröjsmål såsom förundersökningslagen förutsätter.

Enligt polismyndigheten berodde dröjsmålet på undersökningsledares och utredares tjänstledigheter. Biträdande justitiekanslerns ställföreträdare fäste även polismyndighetens uppmärksamhet på behovet att vidta sådana åtgärder som är påkallade för att undvika att personalens tjänstledigheter och annan motsvarande frånvaro förorsakar ogrundat dröjsmål med förundersökningen och sådana åtgärder som föregår denna.